Timglaset

Snart har all sand runnit ner och gräset (nåja, en look-alike i alla fall) kan ta plats. Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig. Eller det vet jag visst. Jag ska inte förvänta mig någonting. Jag är glad om vi kan lämna Borås med hedern i behåll. Om någon för fem år sedan hade sagt åt mig att Elfsborg borta skulle vara en nästintill omöjlig uppgift skulle jag förmodligen skratta vederbörande rätt upp i ansiktet. Men tiderna förändras. USA har en svart president, världsekonomin har brakat åt helvete, Carolina Klüft är ingen medaljkandidat, borgarna har tagit över landet, Anders Frisk är inte längre domare, världens bästa tennisspelare heter inte Roger Federer och Ingvar Oldsberg har lämnat På Spåret.

I bortamötet mot Elfsborg 2004 (som Bajen vann med 1-0) ställde Hammarby upp med följande elva:
Covic (Elfsborg) - Östlund (Esbjerg), von Schlebrügge (Bröndby), Marteinsson (KR Reykjavik), Sleyman (Syrianska) - Petter A (Groningen), Mikkel (kvar), Mål-Micke (Enköping), Samba-Erik (lagt av) - Runström (Odense), Furuseth (Lyn)
På truppen fanns dessutom spelare som Stoor (Fulham), Zengin (Fenerbache), Fjörtoft (SK Herd).

I dåtidens Elfsborg bestod stommen av spelare som Johan Sjöberg, Magnus Samuelsson och Jari Ilola. Som sagt. Tiderna förändras.

Ps 1. I går gav Michael Andersson oss några svar på vad fan det är frågan om. Tack för det, Micke!

Ps 2. Som romantiker är jag inte enbart negativ till vår lite svagare trupp. Den ger mig känslan av att vara närmare mina rötter och att återigen slå ur underläge. Å andra sidan trodde jag det var ett avslutat kapitel av mitt liv.

Tvärstängt

I månader har vi hållit utkik genom det öppna fönstret. I natt slog det igen med kraft. En av de mest silly silly season i den grönvita historien är över. Denna gång utan Jari Litmanen och utan Luis Figo. I stället har det handlat om Rasmus Bengtsson, Sharbel Touma, Niklas Sandberg och Kennedy Bakircioglu. Bland annat.
I höstas gjorde Tony Gustavsson och Lasse Eriksson en analys över laget och meddelade att man behövde sex nya klasspelare - både defensiva och offensiva - för att kunna vara med och slåss om en topp fyra-placering. Vid ett antal tillfällen har även representanter för ledningen sagt att man har för avsikt att värva spelare som går rätt in i elvan. Ändå blev resultatet två oprövade kort i backduon Igor Armas och Monday James.
Och ändå kräver ledningen en topp-fyra-placering av stackars Tony.
Nu undrar vi alla, Michael Andersson, vad fan är det frågan om? Nu när fönstret är stängt kan du väl i alla fall gå ut och ge oss svar på varför det inte blev några fler nyförvärv?

***

Frågan är när det senast kändes så här ovisst inför en säsong? 2001? Kanske kan Bajen bli säsongens stora skräll. Men mer troligt går det käpprätt åt helvete. Å andra sidan är en lindans nästan lika spännande som en guldstrid - och kan ju också den ge upphov till extas. Det andra alternativet vill vi inte ens tänka på. Fasten your seatbelts.

***

Till sist: Jag måste erkänna att jag tycker att den AIK-skapade hifdif-kampanjen är rätt kul.